Att vinna över sig själv.

Jag. Ja. En människa. Kött och blod. Känslor. Tankar.

Jag har mått så dåligt. Känt mig så nere. Så..

Ensam. Övergiven.

Men vet ni. Jag har kommit på en sak. När jag blir ledsen, då bör jag gråta. För det är när jag inte gör det som det blir kaos i känslorna. Det är när jag förtränger min sorg och smärta som jag får ångest.

Panikångest är inte så kul att ha. Många som får det, har det i många år och kan inte kontrollera det alls. För mig har panikångesten inte känts farlig i sig för jag vet vad det är. Men. Vägen dit. Jag har förträngt känsla efter känsla och försökt låtsas som inget. Jag har inte tillåtit mig att vara ledsen. Jag har tillåtit mig att vara arg. Och inget annat.

Men det är ju varken konstigt eller skamligt att jag är ledsen. Nio år levde vi tillsammans. Inte alls konstigt om jag har lite bagage att sortera.

Idag var jag ledsen när jag vaknade, men istället för att bara försöka gaska upp mig så grät jag. Och sen gaskade jag upp mig.

Det känns som rätt strategi. För jag är glad nu.

Lycklig rent av.

Och tacksam. För dagen jag haft!

Annonser

Jag är trött

Och sorgsen. Full av saknad.

Längtan.

Men försöker tänka bort det. Tror dock att jag ska tillåta mig att känna det.

Rädd att det blir ett bakslag av det annars. Ett ångest-återfall.

Ska försöka glädjas åt gårdagen som var fin.

Vi åt kräftor i båthuset. Vi sjöng nubbevisor. Jag drack alkoholfri öl och hällde lite dricka i mitt snapsglas. Vi badade bastu och i sjön.

Jag kunde köra hem och det kändes så skönt!

Vi ska ut på lördag med tjejgänget. Och jag har tänkt, jag vill, dricka lite bubbel efter mitt lopp, men jag vill ta det ganska lugnt sen. Jag har inte roligt när jag dricker för mycket.

Så gårdagens kalas var precis lagom och jätteroligt!

Sociala veckan har startat.

Hos kiropraktor-vännen är det som en 4H gård.

Mysigt. Och massor att titta på.

Ankor och massa ellingar!

Små söta kaniner!

Jag fick också hålla men den ville mest smita!

Vissa ville inte vara med!

Kalvdans och hjortron!

Jag fick en burk av hans egen honung!

Jag har haft fullt upp hela dagen, jag sprang en lugn runda i skogen. Jag hade lite negativa tankar, så halvvägs stannade jag och gjorde en mental nedgrävning av allt negativt tugg. Jag stod länge och pratade med mig själv och sen lämnade jag det negativa i en grop. Det funkade. Jag sprang hem på lätta fötter och gjorde aioli! Jag gick till och med på affären med högburet huvud.

Aioli in the making!

Sakta sakta i med oljan.

Lime blir gott till kräftor!

Mums!

På väg till middag!

Nu har jag bakat ut ett bröd som ska jäsa i kylen inatt, och fått krypa i säng.

Jag räknar med att få sova gott!

Åh halleluja.

Nästan så jag blir religiös.

Jag har sovit i åtta timmar inatt. Vaknade runt 3 men det var fortfarande mörkt ute då så jag klarade av att somna om.

Åtta timmar!

Det är lite skillnad mot för fyra.

Nu ska jag äta gröt och göra en aioli som jag ska ha med imorgon.

Den här veckan är fulltecknad.

Ikväll, middag hos kiropraktor-vännen.

Imorgon, kräftskiva hos bäste kollegan med fru.

Torsdag, uteaktivitet och sen korvgrillning med nya och gamla vänner.

Fredag, tjejmys med dom fina flickorna.

Lördag, Halvmara i Tavelsjö och sen middag på Harriets i Umeå med gamla tjejgänget.

Söndag, den förlorade dottern landar hemma ett dygn.

Har jag mycket tid över? Nä.

Jag förstår inte hur jag har kunnat sitta i det där huset och bara vänta på honom.

Maria sa att jag verkar mer levande nu. Att förut handlade det bara om träning och städning. Det gör det inte längre.

Nu handlar det om livet.

Men, bara så ni vet. Två lugna löppass väntar i veckan, men inget som sliter. Mat ska lagas och ätas, bra mat som bygger upp min kropp.

Dagens lunch blir rödbetsbiffar med blomkål och kokt quinoa!

Och ikväll skulle jag visst få kalvdans! Mums!

Nu är det bara att skärpa till mig.

Den senaste veckan har jag tappat 2,5 kg. Jag har gått omkring med ständig krisberedskap och högt adrenalinpåslag. Jag har haft en sabeltandad tiger i sovrummet alltså. Jag har inte sovit, jag har inte ätit så bra heller. Men nu är det slut med det. På lördag väntar Tavelsjö Halvmara och jag måste äta ordentligt. Imorgon blir det gröt.

Jag lagade mat för första gången på en evighet idag.

Halloumi- och rödbetsbiffar med kokt orange blomkål och timjankryddad tomatsallad.

Det blev väldigt gott!

Yabadogodbye

Allvarlig.

Min kompis säger att det är för att jag var ny.

Men jag blev helt nedlusad av karlar.

Jag pallar inte. Absolut inte. Då dricker jag hellre vin. Så det så.

Gud så förfärligt.

Jag kände mig som en ko på väg till slakt. Det där vill jag inte hålla på med.

Ytligt. Billigt. Lite läskigt. Som i jävligt otäckt.

Jabadabadoo

Skapade en profil på Badoo.

Vet egentligen inte varför, eller jo, istället för vin. Flykt.

Bekräftelse kanske.

Jag var i alla fall inte särskilt tillmötesgående i profilen. Men dom gillar mig ändå. Fast jag beskriver mig som besvärlig, tjatig och alldaglig.

Tog dessutom värsta vinterbilden där jag står med en gigantisk täckjacka, halsduk lindad runt halsen och fula kängor till profilbild.

Jag är tveksam om jag stannar kvar. Men hade ett intressant samtal med en man inatt. Han var inte så på. Han verkade normal.

Det var i alla fall inte intressant för något mer än lite samtal. Jag får panik om jag ens tänker på att jag ska träffa nån. Bli förälskad. Hu. Nej. Osäkerheten. Rädslan. Otryggheten i att inte veta. Nej tack.

Den som pratar om nåt jävla pirr, han ta sig i brasan. För det är så jävla överreklammerat. Nä. Och sen då, vad händer sen? Jo, då börjas det ställas krav. Man ska flytta ihop. Man ska anpassa sig. Visst. Jag har varit sambo i många år. Men allvarligt talat så kan jag inte säga att jag har varit lycklig.

Bara besviken.

Alltid bara så jävla besviken.

På att inte vara sedd. Hörd. På att alltid bli missförstådd.

Nä. Fy. Jag har det bättre själv.

Äh, sova? Överreklammerat.

Eller i alla fall inte något som jag ägnar mig åt.

Vilket kanske är lite synd. För hjärnan blir lite knäpp när sömnen uteblir.

Jag önskar att kroppen skulle begripa att det inte är en sabeltandad tiger i sovrummet utan att orsaken till krisen är en helt annan. Och stänga av.

Men det kommer väl. Hoppas jag.

Allt passerar.

Men va fan..

Jag skulle ta ett snyggt foto. Ni vet, ett sånt där när personen hoppar och ser kraftfull och spänstig ut.

Jag säger bara! Va fan! Hur i helvete lyckas alla? Själv tog jag säkert 25 foton. Och inget av dem blev bra! Jag gav upp.

Men jag bjuder på det.

Från ett kyligt Västerbotten. 14 grader och blåst.

Tjingeling i blåbärsskogen !

Visst hade det varit bättre om jag kunde skriva om förlåtelse.

Men processen är inte där. Just nu är frågan om skulden den största.

Bitterhet och harm, det är inte goda vänner till mig men just nu är det dom som håller mig i handen.

Jag vet att allt bleknar. Allt blir bättre. Men som Mora Träsk säger: Du kan inte gå under det, du kan inte gå över det, du måste gå igenom det.

Fast jag tar mig framåt och uppåt också.

Springa är bra grejer. Så det ska jag göra nu. Och sluta gnälla. Jag är inget offer. Och andra kan inte definiera mitt värde. Det gör jag själv.

Inget förändrar vad du gjort.

Om du utför en handling som du vet är orätt, som du vet att du borde inte göra. Då finns det inga ursäkter. Det finns inga ord som kan ändra det som skett.

Att såra en annan, medvetet, med endast sina egna behov i fokus är på många sätt ett sätt att såra sig själv.

För inget kommer någonsin förändra det som är gjort. Inte i dina ögon. Inte i mina ögon. Inte i någons ögon.

Det som blir utsatt för sveket, kan hela sig, och sen resa sig och gå med vetskapen om att denne inte gjort något fel.

Den som sviker. Får för alltid leva med den skulden. Han eller hon får bära detta med sig i resten av sitt liv.

Svåra saker.. fast enkla egentligen.

Jag är hungrig. När jag äter blir jag illamående.

Bestämde mig för att bara äta sånt jag verkligen vill ha. Men det blir inte heller bra. Man kan inte leva på glass.

För det verkar vara bland det enda som slinker ner utan protester.

Igår bjöds jag på sallad när vi var på strandhäng. Det var gott och det gick ner. Kallrökt lax, salladsblad och ägg. Så det gick också.

Trodde att jag skulle tycka om ost, så jag köpte en lite bit brie. Som jag åt. Men nej. Illamåendet kom direkt.

Åt osten i alla fall. Men plågades resten av kvällen av magens stilla skvalpande.

Jag tror att det är psykosomatiskt.

Jag måste fan rycka upp mig.